Ja som dom jävla stalkers ni är, här har ni, ett alldeles eget inlägg, tillägnat er!

Kollar in min blogg för att hitta mina fel och kunna peka ut dom. Kul va?

Ni kan ju bara ta och dra något gammalt över er. Ni har fullt upp med att kunna se era egna.

Mina fel och brister, jag jobbar på dom, och det kan ta tid. Men tro inte att jag blir en bättre människa snabbare bara för att ni sitter och gottar er i mina nederlag? Kallar mig saker, skickar runt bilder på mig, smygjävlas med mig och mina vänner. Vad är det som saknas i era liv? Har ni inte riktigt funnit ro än? Är det något som stör er?

Stör ni er på mig så jävla mycket så kan jag inte säga så mycket mer än HEJDÅ!

Då har ni faktiskt inte här att göra. För detta är en sida där jag skriver om min vardag, lägger upp bilder och skriver av mig. Och det gör jag inte för att ni ska sitta och flina över att jag mår dåligt eller över att jag har tagit en ful bild, har fula kläder, har ful kropp osv osv.. Det är sån jag är, lev med det eller skit i mig. Det är dom två valen ni har.

Min gräns har passerats för LÄNGESEN. Jag tycker själv att jag är stark som har klarat att stå ut så länge som jag har gjort. Och pågrund av allt detta jag har fått ta, så har jag blivit en annan  person.. Jag är inte den glada och snälla person som jag var innan detta? Jag är tyken, arg, sur och allmänt irriterande! Men det är för att jag väldigt sällan är på humör och för att jag har OTROLIGT svårt att lita på folk. Jag vet inte hur svårt det kan bli att ta sig tillbaka till mitt gamla jag, men jag gissar att det inte kommer bli det allra lättaste. Men livet kanske inte är skapat för att det ska vara lätt att ta sig igenom.

Jag är ledsen för alla som får stå ut med mitt pisshumör dag ut och dag in. Mina närmaste vänner och min familj, jag älskar er obeskrivligt mycket och jag har betett mig som ett svin. Jag LOVAR att bättra mig.. jag lovar verkligen..

Haters gonna hate.. JO, det har jag märkt..