Jag mår bra, så jävla bra. Hörde en sak på radion förut som fick mig att le.

Så sant så sant. Jag har alltid gått runt och tyckt att jag är en idiot som mår dåligt över småskit eftersom jag jämför mig med andra som har det sämre än mig. Men så hörde jag detta, och oj vad nyttigt det var. Nu vet jag att jag kan må dåligt utan dåligt samvete, vilket gör att man mår lite bättre trots omständigheterna. 

Hoppas det finns fler än jag som lär sig, eller har lärt sig, något av dessa orden, det är nog rätt nyttigt för alla. Och självklart finns det fortfarande folk som far illa och det är absolut inget skäl till att man ska strunta i det, utan mer att man ska veta att man får vara ledsen, arg och besviken utan att behöva jämföra sina problem med alla andras.  Nu börjar snart skolan, det får mig att må skit. 
"haha jävla bortskämda snorunge, tänk på barn som inte ens får gå i skolan" tänker väl vissa nu. Jo visst, det är hemskt för dom. Men det är så det ses från deras synvinkel. För jag är så galet skoltrött så det finns inte. Okej, sista året i grundskolan, fine. Det kanske inte är så farligt. Men jag har grymt mycket att göra. Måste läsa upp mina betyg för att ha fria val till gymnasiet, måste plugga som en dåre och måste lida igenom dom långa skoldagarna och komma tillbaka till rutinerna. Vi har nationella prov att se fram emot (haha skämt åsido), vi har klassresor att längta till och vi har nästan ett år kvar till gymnasiet börjar. Tiden flyger iväg om man tänker tillbaka, men om man tänker framåt så känns det som att man inte kommer komma någonstans. Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med, jag vet inte vilken linje jag vill gå osv, och det gör mig galet stressad. Ett år kvar till valet redan har varit gjort i ett par månader. Så ja, drygt ett halvår kvar till jag måste veta vad jag ska läsa. Detta känns inte bra, det känns inte bra någonstans..